Ännu en resa till Ungern

PUSZTASARJA FEHÉR
 
Äntligen 05.30 väckarklockan ringer. Idag är det dags. Bil buss flyg taxi, buss och där ca 11 timmar senare står han, Keve Gabor, uppfödaren till Feher på Bajas busstation och säger välkommen till oss. Det där med välkommen menar han verkligen och hela hans familj, hundarna ja alla är så vänliga och vill att jag och Margareta  verkligen ska få en så bra vistelse som det bara går i Ungern.
 
Pumisarna kommer och hälsar vänligt och de är mycket sociala och trevliga Jag blir förälskad direkt i alla tre valparna som är där. En är min, en är dottern Doras och en ska bli Gabors nya vallhund. Två vita eller vad jag ska kalla färgen för och en grå. Det har varit ösregn dagen före och därmed så är det flera härliga pölar som valparna roat sig med att leka i. 
 
Vi börjar med att se på när Gabor syr i sina knappar (Pityke) i sin nya fina väst. Det är väldigt lätt att en herde tappar en av sina pityke och det vill de inte för de är värdefulla Därför så trär han en smal läderrem som går från den första till den sista pityeke:n och fäster ändarna på insidan av västen och där sitter de i en lång rad .
 
Han har sina får strax utanför Baja och nu ska de få kvällsmat och vi följer så gärna med . Han låter sin pumi Jonas sköta arbetet och valla dem över 2 vägar och sen får de beta i grässlänten, men bara på den ena sidan Den andra sidan skall slås och torkas till vintermat. Därför får Jonas sköta arbetet med att hämta tillbaka dem när de är på väg utanför tillåtet område.
 
När vi kommer hem väntar god ungersk mat och vi får se herdestavar, tranfjädrar och en hel del annat som hör vallningen till. Det är många olika traditioner som hör till herdarna och vallningen. Allt detta vill de bevara och föra vidare till nästa generation och när vi visar ett genuint intresse bli han så glad. Stackars Gabor han får svara på de mest konstiga frågor från oss Men han svarar tålmodigt.
 
Vi somnar ovaggat och vaknar pigga och alerta. En ny härlig dag i Ungern. På schemat står pälsvård på tre 4 månaders gamla valpar,  Rigo, valparnas mamma, och Jonas.

Jag berättar att jag vill klippa, tvätta och klippa. Fram kommer en badbalja ett bord  Bordet är jag nöjd med men jag vill gärna schamponera dem i badkaret med varmvatten. Min önskan uppfylls och en gummimatta läggs i för att de inte ska halka.
 
Trolleri trollera strax så har vi rena, nyklippta valpar och de är skimrande vita. Jag hade blått schampo med mig. Gabor ser lite fundersam ut över mina trick . En mycket lurvig  Rigo förvandlas också till en söt vacker pumitik.
 
Jonas ska också ställas ut, i working klass. Nu måste jag fråga Gabor vad han tror, hamnar Jonas på + eller –   hos domaren om han är utkammad, nyklippt och ren. Efter lite funderande så kommer vi överens om att han ska klippas och hans varma goa ullmatta kardas ur och han får också ett bad. Och vips så blev han en stilig pumihane.

Ja, jag vet man ska inte bada en pumi alldeles inför en utställning men ibland så måste man beroende på nedsmutningsgrad och den var hög i detta fall.

Resultatet på söndagens utställningen i Pomaz där cirka 35 pumisar deltog blev mycket bra. Rigo kom 2:a  Jonas vann workingklassen och fick cert. Min Feher tror jag blev blev bästa valp Vi fick ett vitt band och nagyon Igéretes var ikryssat. Vad som stod i kritiken har jag inte det blekaste aning om, men vad gör det hon är min lilla prinsessa i alla fall. Vackrast i världen i mina ögon.
 
Men åter till tidsordingen, torsdag eftermiddag spenderas i en nationalpark, ett område som översvämmas varje vår när Donau stiger över sina breddar. Genom området går en upphöjd väg som är avstängd under översvämningstiden. Då tjänar den som en plats för djuren så de inte behöver bli blöta om fötterna.
 
Vi ser massor med spår efter olika djur och även en hel del fåglar och hjortdjur Den sällsynta svarta storken som finns där vill inte visa sig men vad gör det. Djungelmiljön är bedårande och vädret likaså, runt 25 grader varmt och sol.
 
Väl hemma blir en färd till hans gård. Där ska hindren färdigställas som skall med till vallningsuppvisningarna  och vi får bekanta oss med de fem olika fårraserna som finns i Ungern. Gabor har alla fem. De ser verkligen olika ut. Vissa har väldigt långa skruvade horn.
 
Nu börjar mörkret att lägra sig och som avslutning på den här dagen blir det cirkus av hästtämjaren Gabor. Hästen sitter, knäböjer och lägger sig. Jag är en gammal hästmärta  och nu är det jag som kliar mig i huvet. Hur gör de?
 
Fredag, en ny spännande dag börjar, bilen packas. Vi ska ha plats för en 6 månader gammal Kommondor, tre 4 månaders gamla valpar, en valp på 8 veckor, två vuxna pumisar, fem personer och deras väskor. Men finns det hjärterum finns det stjärterum.
 
Den 8 veckor gamla valpen ”Stork ” hämtas Vilken godbit. Den ska jag och Margareta  få ta ansvar för under resan, vilket vi så gärna gör. Vårt mål är en vårfestival i djurens tecken som ska gå av stapeln i Tükeve. Där ska vallning och hundshow och lite annat utföras och en av de ansvariga är Gabor.

Det tar ca 3 tim innan vi är framme. Lanskapet är väldigt platt. Vi ser storkar, får, kor, rådjur och en hel del annat genom bilfönstren.
Väl framme har resten av vallargänget redan kommit och hela gården är full av pumisar och mudisar. Våra bildörrar öppnas och ut väller våra hundar. Kommondoren måste lyftas ut pga släpvagnen. Jag funderar hm?. hur ska detta gå? Hanar, tikar, valpar i myller men allt är lugnt och fridfullt. Margareta och jag upplevs nog som lite hönsiga. Vi vill inte så gärna  släppa ner  8 v ”storken ” bland ca 15 andra hundar men hon vill ner, så motvilligt låter vi henne göra det. Och vad händer? ingenting Hon börjar nyfiket undersöka omgivningen Vi har mycket att lära. Sluta hönsa, hundar är hundar.

Feher börjar så smått fatta att jag är nya ägaren. Hon får sova i min säng vilket nog var en värre upplevelse än jag kunnat föreställa mig. Hon har vuxit upp ute och hala innegolv var inte hennes grej liksom. Värmen gör att jag får ge henne vatten flera gången hon flåsar nog av både stress och värme.

På kvällen så dricker vi en del öl och går på restaurang. Hur trevligt som helst Alla pratar och bryr sig om oss De yngre har oss som engelsklärare, de vill lära sig och de tycker att vi är så lätta att förstå. Kan det vara det att jag måste prata långsamt för att komma på orden? En del missförstånd här också. En flicka frågar om Margareta har några pets (husdjur) M tycker att hon säger parents (Föräldrar ) och svarar att hon har sin 83 åriga mor, så nu vet ni det, M har sin mor som ett husdjur

Lördag, nu kommer kopplet på Feher för 1:a gången och vi ska gå genom staden Hur lätt är det på en skala? Jag bär henne stora delar av vägen för vi hamnar i festivaltåget. En flock med får, en flock med kor, hästar och föl vallas genom staden och efterföljs av vagnar dragna av hästar vissa med musikanter på. Några rider barbacka, några med sadel men den har ingen sadelgjord ???

Alla har traditionella kläder på sig. En mycket speciell är suban, fårskinnscape som används av herdarna. På vintrarna är ullen inåtvänd och värmande,  på sommaren utåtvänd och skyddar mot värmen. Praktiskt men den var väldigt tung tyckte då jag .

Maten äter vi tillsammans med våra ungerska vänner De tillagas i stora grytor och är välsmakande .

Alla de ungerska vallande raserna visas upp på scenen En Kuvaz gör en egen liten show. Hoppar bl.a. genom en brinnande cirkel. Ägaren till Kuvazsen skulle komma till Eskilstuna och döma nu i sommar.

Efter det kommer vallningsuppvisning och lite skojigheter och trollerier. Vallningen lämnade jag med varm hand över till Margareta och hon kommer att delge er lite av vad hon såg och tänkte på . Men som ni förstår så har en hel del missförstånd skett under vår resa. Språket och kulturen! Varför finns det inte ett enda språk över hela världen undrar jag?

Vi packar ihop åker mot Pomaz som ligger norr om Budapest. Där ska vi till en plats som ligger högt upp, backen är så brant att det blir problem med komma upp med släpvagnen. Vi får lov att kliva ur och hjälpa till .

Väl framme så har vi en vidunderlig utsikt Här är det inte platt. 8 v ”Storken” lämnas över till sin nya ägare. Det är familjen som äger denna camp som ska få den stora äran att förvalta detta lilla svarta troll med en strävhet i pälsen som jag aldrig känt på någon av mina valpar. Våra vänner lämnar oss och vi får flytta in till ägarfamiljen som upplåter sitt hem åt oss Själva drar de till sin lägenhet i Budapest. Vi blir bjudna på bönsoppa och bröd  i köket där också palinkan  tillverkas. (en form av ungerskt brännvin, plommon tror jag )

Margareta och jag kan inte riktigt förstå allt vi är med på. Men vi ler och njuter och skrattar, är detta en saga eller är det inte. Efter en halv öl blir vi lite filosofiska. Kommer vi någonsin att uppleva detta igen? Var är vi ? Det är alldeles mörkt, vi ser bara konturer. Ett tips om ni ska till Ungern, medtag pannlampa.

Efter en god nattsömn promenerar vi omkring i omgivningarna . Feher springer glatt lös med oss. Vi tittar på fåren, hästarna, hängbuksvin,  de som tränar pilbågsskytte och ryttare b.la.. Snart dyker våra vänner upp för en ny dags arbete  med vallanlagstest och show med mera.

Men vi börjar med utställningen. Gabor har anmält men betalningen sker på plats. Jag passar också på att betala in medlemsavgiften till Ungerska pumiklubben. Ca 35 pumisar är anmälda men det är inte lätt att hänga med, för några nummerlappar finns inte och allt sägs på Ungerska. Det är 2 svenskuppfödda hundar där, Lotta Arnes Helka, henne  känner jag igen efter som det var jag som hade henne med ner till Ungern för ett antal år sedan men det var en till Csillagosz Ali.  Tyvärr så vet jag inte vilken den var beroende på att det inte fanns några nummerlappar och att många kom fram och pratade med oss mest hela tiden. Inte lätt att hänga med liksom. Men det var väldans roligt att återse några av de som jag handlat pumisar av tidigare och de som jag träffat i andra sammanhang.

Det var tur att det fläktade för temperaturen var nog runt 35-40 grader. Skuggan var min bästa vän.

Vallanlagstest genomfördes,vallning, uppvisning och någon form av lydighetstest kanske inför vallningstestet Allt förstod jag inte.

Så var den söndagen till ända. Vi tar farväl av alla och får skjuts till Budapest. Klockan 19 00 var det 29 grader varmt. En snabb dusch och rena kläder sen är vi redo för ett restaurangbesök. Feher får naturligtvis följa med. Denna lilla rara varelse har fått en start i socialträning som ingen annan av mina pumivalpar fått och hon har klarat det galant. Är mycket imponerad av henne.

Mat och vin vid dukat bord. Trevlig underhållning och prat om alla våra upplevelser blir toppingen på vårt besök i Ungern för denna gång Jag vill inte åka hem men biljetten är bokad och semestern nästan slut. Tillbaka till verkligheten, ingen återvändo.

Denna karamell suger jag på länge och smaken den stannar kvar länge. Jag har redan planer. Vill så gärna bjuda igen. Hoppas hoppas jag får möjlighet till detta

Tack till ”The Dreamteam”

Keve Gabor, Ference Skobrak, Vanyo Sandor och alla andra som guidade oss I Ungerns traditioner, mat, dryck, vallning med mera Vi lärde oss otroligt mycket som vi tar med oss till Sverige.