Resan till Ungern

Den stora konsten att anmäla sig till utställningar i Ungern tar vi en annan gång. Det var inte lätt ska ni veta. Ett tips: starta ca en månad i förväg, man klarar det inte på en vecka.

Hertah och Brazzhe ska in i sina burar och ansvaret över dem lämnas till helt okända personer. Känslorna jag känner är svåra att beskriva, hundarnas blickar ger mig dåligt samvete. Frågorna haglar i mitt huvud. Vad utsätter jag Hertah för? Får jag se henne igen? Tänk om vi inte hamnar på samma plan? Och så stängs hissdörrarna. Vi ser dem aldrig mer tänker jag. Camilla och jag ger varandra en blick och jag ser att hon också är berörd. Vi säger ingenting till varandra, vänder på klacken för att själva gå till vår säkerhetskontroll och hoppas innerligt att vi ska få träffa dem inom några timmar. 

Helka har Marre tagit ansvaret för. Hon får hålla i henne hårt för alla vill ha henne.  När vi ska få lite i magen så stoppar vi Helka i en transportbur av tyg och ställer ner den under bordet. Vi tyckte det var en bra lösning men det tyckte INTE Helka hon förde ett herrans väsen därinne. Hon fick buren att vicka till och med. Det var bara att plocka ur henne och sätta henne i knät och vänta på att vi skulle bli utslängda. Hör och häpna! Ingen kom och klagade utan alla var intresserade och undrade vad det var för ras? 

Vi kliver på planet och försäkrar oss om att våra hundar är med och ber en stilla bön att Helka ska sova under resan och inte använda sina röstresurser. Strax innan vi ska lyfta så stoppas hon ner i sin väska och ställs under sätet mellan våra ben, och tro det eller ej, hon somnar och är tyst under hela resan.

Vi börjar vår resa på ca 10 mil med ett stopp för rött lyse. Det slår om till grönt och vi kör Vad händer då? Jo det kommer en dåre körandes i full fart mot rött och är på väg in i vår sida. Marita tvärnitar, vi blir alla skiträdda men med några cm till goda så blev det ingen smäll. PUH hur ska det sluta? 

Det är varmt och trafiken står nästan stilla. Det är rusningstid i Budapest. När vi väl krånglat oss ut så ser vi hästar som travar så fint med hölass efter. Herdar som vallar sina får i vid vägkanten och massor av lösa hundar. Ungern visar sig vara grönt för de har haft regn några dagar och det tyckte växtligheten om. Det är vackert.

Noemi som tidigare inte druckit kaffe, vill ha kaffepaus! Vänta nu, det blir värre lite senare med ovanorna hon lagt sig till med

Jag frågar Noemi när det börjar? ”Kanske vid 10.00 men troligtvis så kommer de inte igång förrän 11.00 för domarna brukar var sena” Jag blir nervös vill veta. Inte hade jag flugit och rest så långt för att komma för sent till bedömningen. ”Annika vi är i Ungern nu, ta det lugnt det gör vi” säger Noemi.

Det blev Brazzhe som blev 1:a och fick därmed certet. När de läser upp Brazzhes namn så blir det sorl och leenden hos ungrarna. Vi fattar ju inte varför men får förklaringen senare av Noemi. Brazzhe har en liten del av sin mors namn och en liten del av sin fars namn som slutkläm på sitt namn och det betyder ARSEL på Ungerska Så det var Bennaz Brazzhe arsel som vann bland champion hanar. Inte undra på att de var roade.
 

Det var bara att ge bort hundmatsäcken och den ungerska handgjorda vasen måste hitta en ny ägare. I min packning finns inget tomt utrymme. Men gardintofsen den får plats den. 

Överlyckliga tror ju både Camilla och jag att vi har blivit Ungerska champinjoner. Men när vi undrar hur vi ska göra då, får vi reda på att för att bli det så måste vi ha 4 cert var. Sverige och Ungern har inte något avtal att det räcker med ett cert om man redan är champion i ett annat land. Camilla skrapade ihop 2 cert och Hertah 1 cert och ett reservcert. Så lyckan ersattes av besvikelse, men skit samma. Klart jag måste vara nöjd med ett BIR på en Ungersk special med 28 deltagande hundar. 

Camilla är helt inne på att åka ner igen. Jag är inte så övertygad om att jag ska jaga 3 cert till i Ungern Det kan bli ett väldans åkande. Finns det klippkort på flygresor till Ungern tro? 

Vi har fått besked att det inte blir något vallningstest eller vallningstävlan på stället där vi är. Det var farligt för fåren och för hundarna?? Vad det farliga är förstår vi inte .Kan det bero på att organisationen inte har varit den bästa? Pumikonferensen, den försvann den också, men vart vet vi inte? Gissa om vi blir besvikna?

Vi åker hem och vilar middag innan vi ska gå ut och äta  

Söndag
Nu hittar vi dit. Utställningen för ungerska raser invigs av en minister från regeringen, blåsorkester och paraderande flickor med ungerska dräkter, höga benlyft och viftande flaggor. Ska det va så ska det va. Invigningen pompar på ett bra tag, över en halvtimme.  

Vi börjar vår jakt på ungerska hundhalsband avsedda för vallning med pinglor på. Men jaktlyckan var inte god ibland stånden. Den jakten får vi ta på ett annat sätt, via internet så kommer det nog jakten att bli lyckad. TV-teamet är där idag också, inspelningarna sker bl.a. från detta fordon. 

Domaren tyckte att sagofen hade för tät svans och arslet var lite trång fram. Det var dessa detaljer de föll på. Sånt får man ta när man gett sig in i utställnings leken. 

Jag ser mig omkring och där kommer en man gående mitt bland allt folk med en ungersk vizzla. Men vad har han på axeln? Jo en jaktfalk! HÄFTIGT, kanske inte för falken då men för mig kom det bilder i huvudet på denna strävhåriga vizzla galopperandes över puztan, stöter upp fåglar och den snabba falken flyger iväg och tar bytet och tillbaka till sin jägare. Jag tror att de jagar ungefär så, i alla fall gjorde de det inne i mina tankar. 

Vi får ett glädjande besked Vi ska få göra vårt anlagstest (men vi kan inte få filma och se deras vallningstävlan för någon sådan blir det inte).

Detta fyrspann var en del i avslutningsprogrammet. Det går med väldans fart ska ni veta. Full galopp och vad händer? Jo de välter. Gulaschen hamnar i fel strupe. De får stopp på hästarna.  Vad händer då jo en av hästarna bara faller som en fura mitt i spannet. Jag trodde den dog. Det tar ett tag innan de får loss hästarna som stod längst fram och  efter ett tag så åker kniven fram och de skär sönder selen  och piskan kommer fram och gör sitt jobb utan att det låter och även en spark utdelas  i baken på hästen  Nu ska den döda hästen upp och vips så återuppstod den och lätt halt leds den bort. Nu ska det bli mera show men får vår del räcker det, vi går därifrån.
 

Vi måste ha kontakt med en veterinär som ska finnas på utställningen. Vi behöver inskrivet i passet att vi gett drontal avmaskningen för att få komma hem till Svedala igen. Men veterinären har de skickat hem Det skulle bli för dyrt att ha honom där hela dagen. De ursäktade sig för att de glömt bort att vi var där och beställde denna tjänst redan på morgonen.
Sekretariat blir engagerat att springa åt olika håll. Här ska hittas en veterinär. De hittar en domare som är det men han har ingen stämpel med sig och stämplar i pass det är viktigt det. Så det är bara att ringa och be tjänstgörande veterinär att komma tillbaka. Han kom med stämpel och penna i högst hugg. Detta kostade oss hela 37,50 kr var. 
 

Men nu ni så bär det av mot fåren. Äntligen.

Camilla får instruktioner

Camilla och Brazzhe inne hos fåren.

Helka ser och lär. Hon gick in sedan i koppel och helt klart var hon intresserad av fåren. Noemi hade full sjå att hinna med henne.

Hertha vallar

Vi åker hem igen och tiden har verkligen gått fort. Så fort att vi inte fått någon mat. Köket hade stängt på restaurangen. Men vi har lite i kylskåpet hemma så det blir avskedsmiddag à la sandwich, småkorvar och kokta ägg.
 
Mening var att söndag kväll skulle vara PARTY-tajm. Men ingen orkade festa till. Vi tog varsitt glas vin sen var det kört. Vi skrattade och hade så roligt i ett par timmar. Men vet ni vad? Mina vänner gjorde narr av mig. Till och med lugna ordentliga Noemi hade blivit en riktigt retsam vass och frispråkig ungersk tolk. Vi fick veta sanningen om både det ena och det andra ska ni veta. Detaljerna lämpar sig inte att skriva om här.

Nu Lenitah ska jag dra historien om när du åkte flotte på Klarälven med gummistövlar på fötterna och vad som hände då. 
Nej jag lovar att låta bli men roligt var det i alla fall.

Hemresedag
Värdinnan hade hört oss och hon fick Herthas pris (vasen) som plåster på såren för att hon fått sin nattsömn störd .

I Ungern är det viktigt att vara på rätt sida om Donau. Broar är verkligen en bristvara ska ni veta så man måste planera sin resa, och det hade vi gjort. Vi började vår färd mot flygplatsen utanför Budapest. Efter ca halva vägen blir det helt stopp och så hade det varit i ca 2 timmar enligt människorna som stod utanför sina bilar. 

Vi krånglar oss framåt för att ev hitta småvägar att ta oss runt stoppet och hade då turen att se en polisbil och Noemi får information om att det är en lastbil som kört på 6 cyklister och att det skulle vara avstängt i minst 2 timmar till. Vi får också veta att det inte är någon idé att krångla oss runt för det har hänt en till olycka till längre upp efter vägen så vi skulle bli fast även där. Vi inser att vi måste tillbaka hela vägen till där vi startade för att komma över den bron och sen vidare på fel sida Donau och sen igenom hela Budapest, Nu är tiden helt plötsligt väldigt knapp. Vi kommer troligtvis att missa planet. 

Men då säger en av polismännen att de har invigt en ny bro för ca 1 månad sedan. Den finns ju inte med på någon karta. Vi åker dit och över där och nu så finns det en chans att hinna till flyget i tid och vi klarar det. PUH.

Vi ska nu lämna ifrån oss bilen. Men inte finns det någon man i luckan där heller. Jag vill ju gärna att vi tittar igenom bilen tillsammans. Att få någon räkning på skador som uppstått på den allmänna parkeringen utanför har jag inte lust att betala. Men vi löser problemet genom att fota bilen (hoppas vi) inifrån och utifrån och sen stoppar vi nycklarna och papperen i postlådan.

Avskedsfika på Budapest flygplats
 

Väl hemma så ser jag på kontot att dubbla depositionsavgifter för bilen har dragits. Så nu hoppas jag att jag får tillbaka dem. 

Som ni märker så har det inte varit en direkt charterresa det här. Problem har uppstått men Noemi har hjälp oss med ungerskan Det är inte många som kan engelska ute på vissjan. Tyska är de duktiga på men det är inte någon av oss. 

NOEMI, du är en ängel ska du veta. TUSEN TUSEN TACK.

Tack till alla mina reskamrater som agerat kennelflickor, det hade aldrig gott utan er hjälp med valp, flygbur, packning, Hertah, bilköra, handla .Det går inte att räkna upp all hjälp jag fått. Klappen på axeln värmde. Tack Lenitah.

Hoppas vi ses snart igen.

Akinnaz Annika