Nyheter
Om Akinnaz
Månadens bild
Om Pumi
Våra hundar
Utställning/resultat
Valpkullar
Planerade kullar
Galleri
Länkar
Start
Ungernresan

 
Om Pumi
 
Klippkurs/klippinfo
 
Pumiberättelser
 
Tips & råd

 
Om Pumi ...

Med ett förflutet som herdehund i Ungern är pumin en glad, intelligent och lättlärd hund, med vallhundens känsliga sinnelag och ett visst mått av terrierns  skärpa. Rasen är inte särskilt vanlig i Sverige, men dess framfart på lydnads- och agilityplanerna har gjort att den stadigt ökar i popularitet. De glada, livliga öronen och det koalabjörnsliknande ansiktet ger rasen dess särpräglade utseende.

Allmänt om rasen
Pumin är en medelstor vallhund, runt 40 cm i mankhöjd, Den skall vara kvadratisk med sluttande rygglinje. Svansen ska bäras tydligt uppåt över rygglinjen. Huvudet skall vara långsträckt. Karaktäristiskt för rasen är de mycket rörliga öronen! De skall vara högt ansatta, upprättstående med vikta, pälsbeklädda tippar. Alla färger på pälsen är godtagbara, under förutsättning att den är jämn och obruten av vita tecken. Den förekommer i svart, cremé och vit samt grå i olika nyanser. Pälsen är vågig eller lockig och blir c:a 10 cm lång. Den  fäller inte, men kan vara i behov av sax och kam ibland.

Egenskaper och mentalitet
Pumin älskar att vara nära sin familj som den också ser som sin flock. Att ligga i knäet likväl som att sova i sängen brukar vara uppskattat av Pumin om tillåtelse ges.  I Pumin  ryms både ett spralligt temperament och en stor arbetsvilja, dessutom ett mycket tilltalande yttre. Den är barnslig, sprallig och lekfull långt upp i åldern och hänger med glädje och entusiast med på alla aktiviteter som familjen erbjuder.

Den är mycket lättlärd, lyhörd och snabb i sin uppfattning och sitt utförande och inte minst i sina rörelser. Dess kvicka sätt och dess lättlärdhet gör den till en utmärkt tävlings- och träningskamrat både vad det gäller lydnad, agility, flyball m.m. Den är villig att lära sig allt, det är bara den egna fantasin som sätter gränser. Men även den icke arbetande hunden behöver mental stimulans. Det kan man ge den genom att till exempel lära pumin cirkuskonster för hemmabruk, för det bor en clown i varje Pumi.  

Informationsblad framställt av Gill Norberg
Bennaz´ kennel  Pumi & Puli, 
Tel 08 - 570 227 33


Klippkurs/klippinfo

Den 20-21 januari 2007 hölls en klippkurs med de ungerska uppfödarna/instruktörerna Noemi Kusmenko och Dora Holdampf

TACK TILL ER ALLA SOM KOM OCH GJORDE DENNA KURS TILL VAD DEN BLEV. DET VAR EN BRA BLANDNING PÅ OLIKA TYPER AV PUMISAR OCH PROFFSKLIPPARE, GLADA AMATÖRER OCH HELT NYBÖRJARE. 
DET VAR LITE SYND OM DE SOM VAR ALLDELES NYBLIVNA PUMIÄGARE OCH DÄRMED KLIPPARE. NI HAMNADE PÅ ÖVERKURSEN DIREKT. HOPPAS ATT NI FICK LITE MED ER HEM I ALLA FALL.
  
SUSANNE HENNES anteckningar från söndagens kurs

Idealpumin är en kvadratisk pumi. De ungerska uppfödarna Dora och Noemi pratade och visade oss igenom hur man formar en pumi till att bli kvadratisk. Du ska börja redan en månad innan en hundutställning med förberedelserna. Ska du bada/duscha hunden ska det göras nu och det är också nu hunden ska kammas igenom. Sedan ska hunden beroende på pälskvalitet "vila" fram till ca 2 veckor innan utställningen. 
 
En pumi ska ALDRIG kammas/borstas i blött tillstånd då detta sliter på pälsen (enligt både ungrare och professionella trimmare). Du ska helst inte använda fön men är du tvungen för att det t. ex. är kallt använd INGEN kam/borste. 2 veckor innan utställning ska du klippa hunden och varför man väntar mellan kamning och klippning är för att hunden ska klippas i sitt naturliga krull. 

Klippning
För att korta hunden så börjar du med att klippa bak och front. Hur mycket du klipper beror på hur lång hunden är. Har du en lång hund klipper du mer men ca 1-2 cm lämnas under normala omständigheter. 

För att få fram linjen vid manken måste du först kolla hur din hunds manke ligger i förhållande till baken. Ligger manken lägre kan du genom klippningen höja manken. 

För att klippa rygglinjen så tar du först fram en "punkt" vid baken som ska vara en riktlinje från en punkt på huvudet. Punkten på huvudet är den mellan öronen och hur mycket/lite den ska klippas beror på hur öronen är ansatta. Låg ansättning= klipp kortare hög ansättning= klipp mindre. 

När du klipper huvudet börjar du med pälsen vid kindbenen och formar sedan huvudet rakt fram mot nosen. Huvudet ska uppifrån se ut som en rektangel. Du ska med andra ord lämna en hel del mustasch och inte klippa snipiga nosar. Klipp i början hellre för lite än för mycket. 

Klipp en rak linje över stopet från nosen sett mellan ögonen. Klipp ner pälsen på nosryggen så du får ett vagt markerat stop. I sverige är det vanligt att vi klipper en rak linje från pannan ner till nosen och så ska det inte vara enligt ungrarna utan pumin ska ha ett vagt stop. 

Pälsen under ögonen klipps kort så att ögonen framträder. Hunden ska ha kvar ögonbrynen och pälsen mellan ögon och öron ska klippas i linje från en punkt som sitter ca 1 cm från yttre ögonvrån till mitten av öronens fäste. (myyyycket svårt att förklara). Har hunden runda ögon eller för ljus färg så lämnar du mer ögonbryn för att förvilla intrycket. 

Rygglinjen klipper du sedan genom att böja ner hundens huvud så det ligger i samma höjd som manken och klipper sedan rakt bakåt. Hur långt beror på hundens halslängd. För lång hals= klipp kortare linje Kort hals= klipp längre linje. Hundens hals ska vara lika lång som huvudet (vilket är lite svårt att mäta då man inte har en definition på var halsen börjar).

Pälsen på kroppen klipps efter hundens kropp. Ungrarna tycker att vi klipper våra hundar så att de ser ut som tunnor. De ska inte klippas runda. En pumi ska ha platt bröst och därför ska de klippas platt. Från front och bakåt följer man linjen och klipper endast in en midja precis där bröstkorgen slutar för att sen återgå till att hålla en rak linje mot baken. 

Buklinjen klipps lite olika helt beroende på din hunds djup. Idealet är att om man tar mått från armbågen fram så ska du kunna få in ett finger emellan armbåge och buk. 2 fingrar och det är fortfarande bra. 3 fingrar......inte lika bra.Du klipper pälsen så att den slutar i höjd med armbågen fram och följer sedan buklinjen i en inte helt rak linje.

Benen, ungrarna tycker vi klipper alldeles för mycket på benen. Lämna pälsen bak på frambenen och fram på bakbenen. Det gör dels att en lång hund ser kortare ut och om det är bra så ska hunden få ett luftutrymme emellan som påminner om en liten kvadrat.

 Frambenen ska formas så att de ser ut som pelare och pälsen mellan benen ska inte klippas. Vinklarna på bakbenen klipper du fram genom att klippa en rundning på framsidan av bakbenen. Pälsen på hasen klipps baktill. 

Tassarna klipps som kattassar och detta gör du enklast när hunden står på sina tassar. Du klipper bara runt och inte något ovanpå tassarna. Varför du ska låta hunden stå på tassarna är för att du då kan se om du måste korrigera för t.ex. fransysk ställning. Vid fransysk ställning klipper man heller inte fram klorna då domaren då direkt ser att den är fransysk. En pumi med bra klippta tassar ser ut som den trippar på tårna.

För att få fram ett bra pumiöra så ska örats bas (fäste) vara så brett som möjligt. Mycket hår på både insida och utsida. ( Alltså inte i örat utan örats sidor, Höger-vänster)Öronen klipps genom att man lyfter örat och följer linjen från huvudet och uppåt med ca 1,5-2 cm pälslängd kvar. Sen ska det formas till en triangel. ( inte runda som vi svenska gör) Hur triangeln ska formas beror helt på hur din hunds öron ser ut. Kort sagt så formar ungrarna öronen mycket genom att klippa öronen från insidan av öronlappen.

Svansen ska ha ett synligt hål. En hård svans kan det vara svårt att få till. Har inte hunden ett naturligt synligt hål i svansen ( du ska kunna se igenom) så klipper man så det blir ett hål. I övrigt så klipper du (svansen utdragen) i en svag sluttning. Ungrarna påstår att vi svenskar har en förmåga till att lämna alldeles för mycket hår på svansen. De menar att det ska inte se ut som att hunden har ett extra huvud. 

Vad jag AKINNAZ ANNIKA kan tillägga det är att de ville helst inte att vi skall använda schampo, men det fanns ett som de rekommenderade: "All Systems Crisp Coat".

En mycket stor vikt lades på att vi kammade och fluffade till alldeles för mycket. Här måste finnas en portion av sunt förnuft. 
Skulle jag inte kamma igenom mina hundar på en månad under t. ex. valpfällningsperioden så skulle det bara vara att ta fram klippmaskin och leka fårklippare och göra nakenhund av dem. Att låta en hund bli tovig och sen slita ut dem är inte alls snällt tycker jag. 

Mina personliga tankar kring deras klippning är att den utgår från standarden. Men jag har lite svårt att förlika mig med att de klipper fram ett litet stop. Likaså deras väldigt stora mustascher. Det blev liksom inget gulligt kvar alls, men ett terrierliknande huvud ska nog inte vara gulligt. Likaså deras midjas läge på vissa hundar tycker jag personligen ligger alldeles för långt bak. 

Jag kommer att ta till mig vissa detaljer. Om jag ska åka till Ungern och ställa, får jag ju lov att Hungary till det.


Pumiberättelser

Torzten - en stadshund

Nu har jag varit stadshund i drygt en vecka och jag känner mig hemma här och vet precis vilken dörr som är min när vi varit ute. Jag har inte åkt bil så mycket ännu men i går åkte vi ut till Ultuna där husse jobbar. Där var det nära att jag badade i dammen, anden som simmade där såg så trevlig ut, men matte hade ingen lust att bada sa hon. Vi hittade ett jättemysigt ställe där jag kunde leka fritt. Det är så kul att leta pinnar, jaga löv och gömma sig lite i buskarna. Det rörde sig många andra människor i omgivningarna, med hund, utan hund, som gick, som cyklade, som sprang. Jag var jätteduktig och höll mig hos husse och matte. När vi åkte hem la jag mig direkt i mattes knä och sov hela vägen hem utan att säga ett pip.

Matte och husse tycker att jag blivit lite kaxig men vadå man måste ju
testa. Dom tycker att jag är lite väl förtjust i att bita i deras händer
och försöker få mig att sluta med det. Jag har blivit mycket bättre
tycker dom men ibland bara måste jag.

I morse när vi gick till parken i närheten där vi bor träffade vi en
massa hundar. Jag var väldigt på och ville leka men dom andra hundarna
tyckte antingen att jag var lite jobbig eller så blev dom rädda för mig.
Men en vovve var jag jätteförsiktig med hon var gammal och hörde nästan
ingenting men jättefin och jättesnäll och då måste man ju sköta sig.

Matte och husse tycker det ska bli skönt att få börja valpkursen i nästa
vecka för dom tror att det ska bli nyttigt för mig (och dom). Jag undrar
jag vad som väntar där, blir det hårda bandage tror du? I så fall hör
jag av mig till dig och klagar :-).

Många vårpussar från Torzten


Eztah IDhund

För ett år sedan började jag och Eztah, min pumitik; en ettårig utbildning i specialsök på Hundcampus i Hällefors. Initialt gick vi en grundkurs i specialsök under en helg och kvalificerade oss sedan till den ettåriga utbildningen. Nu är den utbildningen klar och vi är godkända som IDhundsekipage.

Vi kursdeltagare har träffats en helg i månaden och det har varit otroligt roliga och intensiva helger med start fredagkväll. Mycket hundträning, mycket teori och många sena kvällar med hundiskussioner. Däremellan har det varit mycket egen träning hemma.

Vi var ca 12 st som gick kursen med olika raser: pumi, västgötaspets, tollare, blodhund, belgisk vallhund, schäfer,labrador och rottweiler. Alla var vi riktiga entusiaster och många av oss tränade hund i andra sammanhang också.

Vi fick börja med att öva in tekniken för hur man får sin hund att markera den doft man vill att den ska söka. Te är lätt att få tag i, lätt att dosera och finns i alla mataffärer så samtliga hundar övades initialt på Liptons Yellow Label! Vi använde klicker och hundarna tränades in på te i ett doftlabb. 

Så fort Eztah luktade på te klickade jag och hon fick sin belöning. Det dröjde inte länge innan hon kopplade att te var vägen till belöning och började markera. Vi använde oss av burkar där vi fyllde te i ett par och några burkar var tomma.

Att lukta på te gav jackpott..Så småningom lade vi till störningar i form av kaffe, socker, Frolic, kattlukt eller vad vi nu ville ha som störning. Att lukta på "fel" burk gav aldrig utdelning och slutade snart att vara intressant.

Alla hundar markerar lite olika. Eztah långluktar, stelnar till, samtidigt som hon sänker svansen. Andra hundar lägger sig, krafsar, skäller eller sätter sig. Likväl som hundarna skulle lära sig att "läsa" rätt doft så var vi såklart tvungna att lära oss att läsa våra hundar. Det är minsann inte alltid så lätt... men nyttigt. 

Under träningen var vi väldigt noga med att hundarna alltid skulle lyckas, så stegen framåt var ofta små (men många). Vi gick efter den gyllene regeln när det blir rätt 80 % av gångerna kan man avancera ett litet steg till. Och backa ibland, till det lättast möjliga, för att få variation. Hundar tycker också om att ha svåra uppgifter varvade med uppgifter som är lätt som en plätt!

När vi passerat te-stadiet var det dags att välja ämne. Väl man kan tekniken för hur man lär in ett ämne kan man byta till ett annat. Det blev alltifrån barnsökshund (de var tre stycken som valde det och målet är att man ska få ett fungerande barnsöksteam som kan hjälpa till i skarpa lägen), narkotikahund, trärötehund, hästmyrehund, likhund, PCBhund, IDspårhund och Eztah som IDhund.

Eztah har tränats i att kunna identifiera presenterad doft från en person bland andra personers dofter. Hon får lukta på en "smeller" exempelvis en vante som vald person har hållit i. På golvet har jag lagt en annan vante från den valda personen samt ytterligare vantar som andra personer hållit i. Det gäller för henne att hålla presenterad lukt i minnet och sedan välja rätt doft bland dem som ligger på golvet. Hon kan också få lukta på presenterad doft och sedan söka i ett rum eller ute efter ett föremål som doftmässigt matchar smellern. Temat kan varieras i all oändlighet och är otroligt roligt!!!

I Holland använder man IDhundar i polisutredningar för att kunna påvisa vilken person som har hållit i exempelvis mordvapnet .

IDhundsträning är väldigt roligt och tacksamt att göra hemma. Det enda som krävs är goda vänner som gärna delar med sig av sin doft och det behövs rätt många personer för att få en stor "doftbank". Jag använder plast- och träklädnypor, bomullshandskar och pads som material som mina vänner får hålla i eller stoppa på sig. Mest för att det behövs variation i vilket material som doften presenteras på och även för att det är lättillgängliga material.

Träningen går ut på att Eztah ska kunna diskriminera, välja ut, rätt doft. Jag varierar färska dofter med äldre dofter som är upp till ett halvår gamla. Bara man förvarar dofterna väl så håller de sig väldigt länge och en tränad hund kan klara sig med relativt lite doftinformation. Hundar har ju en helt fantastik nos och kan lukta oändligt mycket bättre än en människa! 

Vägen till att bli riktigt duktig är lång och även om vi nu har nått ett etappmål så gäller det att utvecklas och träna framåt och att hålla uppe noskonditionen. Mitt mål är att Eztah i framtiden ska kunna söka och markera cancer.

Vi är några "veteraner" från Hundcampus som träffas en gång i veckan och tränar och håller ångan uppe. Snart åker jag och Eztah också tillbaka dit för att träna lite mer. Det är svårt att släppa Hundcampus när man väl har börjat för där är en sådan härlig stämning och finns så otroligt mycket hundkunnande !!!

Jag kan varmt rekommendera den som är intresserad att söka specialsökskursen!

Roligt är det! 
Hundar kan!

Och Eztah är den bästa och duktigaste hund jag kan tänka mig!

/Britta Lindquist


Action med en pumi
Ordet Agility betyder snabbhet och vighet och skulle det finnas en förklaring på ordet pumi, så skulle det förmodligen bli samma svar: snabb och vig!

Vi har börjat på agilitykurs. Perfekt för en hund som Jezzie. Hon har fyra små turbomotorer, en på varje ben, som hon tänder varje lördag klockan 11. Det är då vi står startklara på hinderbanan. För det är just det det handlar om i agility: en hinderbana för hundar med hopphinder i olika varianter, balanshinder, tunnlar, pinnar att springa slalom mellan och gungbrädor. Det handlar om att hunden självständigt ska ta sig igenom alla hinder enbart med förarens styrning.

Föraren i det här fallet är alltså jag! Min roll är att springa (!) med Jezzie, använda röst och kroppsspråk för att styra henne så fort som möjligt och felfritt över hindren. Men nu är vi ju nybörjare, så just nu handlar det om att lära henne att ta hindren. Det där med att springa banan på tid, det tar vi sen.

Som sagt, Jezzie är en pumi det vill säga glad, intelligent, lättlärd och med vallhundens känsliga sinnelag. Det gäller alltså att ha ett så tydligt kroppsspråk som möjligt för hon ska förstå vad jag menar. Hon vill göra mig till lags i allt, men så länge jag står och viftar med både händer, armar, ben och fötter medan munnen hojtar: bra, nej, hopp, stanna, sitt och så vidare, så blir hon bara mer och mer spattig, medan hennes turbomotorer går varma.

Nu har JAG fått läxa till nästa lördag. Inte hunden, utan jag! Tänk på kroppsspråket! Lugna, tydliga rörelse.......och lite mer tålamod, tack!

Det blir en svår läxa. Men skam den som ger sig!

Lena

Akinnaz Eztah har varit på grundkurs i specialsök på Hundcampus i Hällefors.
På en helg lärde hon sig att markera för te inne och strömmande gas ute, jätteduktigt. Eztahs matte är otroligt stolt över denna fantastiska pumi.
 

Eztah med matte har nu kvalificerat sig till den ettåriga specialsökutbildningen som sätter igång i april och den tänker Eztah och matte gå. Det gäller nu att hitta ämnen som Eztah ska specialisera sig på. Matte är lite inne på cancer och läckande gas.  Matte berättar också att Eztah dessutom charmade  folk till höger och vänster. Det var fler än en som började fundera på att skaffa pumi...
 

Fokusering

Markering

Belöning


Ett år med Pumi i huset
Den sjätte januari 2000 hämtade jag vår pumivalp Ada. Vi hade gått i väntans tider sedan början av augusti -99 då vi var på Bergsåkersutställningen och tittade på Pumi. Dessförinnan hade vi funderat under lång tid och jag hade på sommaren ett långt telefonsamtal med pumigurun Gill Norberg som tålmodigt och seriöst besvarade alla frågor och funderingar.

På utställningen såg vi en mycket fin pumitik, Bennaz Knikzah, som skulle paras nästa löpperiod. Jag kontaktade ägaren Annika Lindén i oktober och det visade sig att valparna skulle komma redan i början på november. Vi bestämde oss på stående fot för en valp under förutsättning att vi var nöjda med alla kontroller vi ville göra av avelslinjer, höftleder och ögonlysning. Per post fick vi alla nödvändiga uppgifter av Annika och kontrollerade noga hos Kennelklubben. Allt var OK. Den femte november föddes valparna och det var dags att hitta på ett namn - A skulle det börja på, så det blev Ada - Azzkada i stamtavlan. Det blev många telefonsamtal  och brev med rapporter från Annika fram tills det äntligen var dags att hämta Ada. 

Jag åkte morgontåget ner och Annika mötte oss på stationen. Efter ett par timmar satte vi oss på tåget tillbaka. Ada låg i mitt knä och tittade med klotrunda ögon på den stora världen runt omkring och på alla medpassagerare som talade om hur söt hon var. På perrongen mötte husse och Raja, vår Bouvier de flandrestik på 5 år. Raja nosade mycket på knytet i mattes  famn. Väl hemma satt vi oss på köksgolvet alla fyra och bekantade oss i ett par timmar. Jag sov med Ada nere och husse uppe i sovrummet med Raja. Första veckan var jag valpledig och vi var tillsammans hela flocken. Raja accepterade genast den nya flockmedlemmen och dagsrutinerna med mat, vila och aktiviteter var snart befästa. Varje kväll tog jag en skogspromenad med Raja i vintermörkret och Ada fick åka i en ryggsäck på mitt bröst. Vi var även ute när det var 15-20 grader minus men då svepte jag in Ada i en varm ylletröja.

Ada utvecklades snabbt och var en pigg, nyfiken och glad valp som dock vissa stunder förvandlades till en ilsket fräsande krokodil med sylvassa tänder. Det gällde att hålla fingrarna undan! vi lade ner mycket tid på social träning och Ada och Raja var med oss överallt. I mitten på april började jag på valp- och unghundskurs med Ada på Kramfors Brukshundsklubb. De första två gångerna tyckte Ada att det var lite obehagligt med stora hundar som skällde, morrade och gjorde "utfall" , men sedan var det svansen i topp hela tiden - man kunde ju skälla tillbaks! Kursen kom för Adas del vid precis rätt tidpunkt och hon utvecklades mycket socialt under våren. I mitten på maj tog jag och Ada tåget ner till Annika - det var dags för kullträff. Det var lika roligt för mig som för Ada. Vi umgicks och hade små övningar i skogen och pumirace förstås! Vilken härlig syn!

Under sommaren provade Ada på vanligt spår och blodspår - Ada förstod direkt vad det handlade om och for fram som en blodhund genom skogen. Vi hann också med ett par lokala hundutställningar - bra social träning.

I september började vi en kurs i grundlydnad. Det är en njutning att arbeta tillsammans. Adas uppmärksamhet är på topp och hon gör allt jag vill med iver och glädje. Hon tröttnade aldrig och att åka med matte till lydnadsplanen, var veckans höjdpunkt. Under kursen provade vi på uppletande, spår och miljöträning på Räddningsverkets område - klättrade omkring i ruinområdet, lotsade matte genom ett kolmörkt hus, klättrade i sträckmetall- trappor fyra våningar upp med fri sikt rakt ner. Jättespännande!

Vardagslivet består av att vara ute och inne med Raja och husse, kvällspromenader med matte och Raja, samt hjärngymnastik i olika former - leta saker, söka matte eller husse som gömt sig, lydnadsträning m.m.

Vad skall vi fortsätta med? Ja det tål ju att funderas på. Det känns som allt är möjligt för Ada. Hon har en enorm arbetsvilja och uthållighet. 
Det blir säkert ett händelserikt år!

Hälsningar
Gudrun Bodin


Tips & råd

Det finns många olika sätt att aktivera dig och din hund. Det viktiga är att ni har roligt tillsammans.

Agility
Agility är en sport med fart för både förare och hund. Den går ut på att föraren skall hjälpa hunden genom en bana med hopphinder, tunnlar, slalompinnar och olika balanshinder. För att det skall gå bra krävs ett bra samarbete mellan förare och hund. Vid tävling gäller att ta sig igenom banan snabbt och med så få fel som möjligt. Man kan tävla både enskilt och i lag. Det finns tre olika storleksklasser, small, medium och large. Man kan tävla i två klasser: agility och hoppklass (här finns inga balanshinder). Din hund måste vara minst arton månader för att få tävla, detta för att hunden inte är fysiskt mogen innan dess.

Lydnad
Inom lydnad bedöms hundens prestation i olika moment. Det gäller för föraren att få hunden att utföra vissa moment med mycket små hjälper. Det kan röra sig om att gå fot, platsliggning, inkallning m.m. Man tävlar i fyra olika klasser där svårighetsgraden ökar successivt.

Bruks
När man tävlar i bruks finns det olika grenar man kan välja: skydds, spår, rapport och sök.
 
Alla hundar tycker om att spåra och leta efter saker. Man kan själv lägga ut t.ex. godisbitar eller gömma leksaker som hunden får leta efter. Du kan också gömma dig själv, t.ex. under promenaden, så att hunden får använda sin näsa för att leta reda på dig. Detta brukar hunden uppskatta.

Utställning
Om du vill veta om din hund är rastypisk så är utställning något för dig. Här är det en domare som bedömer din hund, först och främst bedöms hur hunden är byggd, om den har rastypiska detaljer och hur tillgänglig den är. Hunden skall vara ren, borstad, trimmad eller klippt så som det krävs för just din hundras. Hunden skall tillåta domaren att titta på tänder, känna på kroppen samt kunna gå fint i koppel för att visa rörelsemönster.

Vill du veta mer?
Om du vill veta mer om hur du aktiverar din hund eller gå på kurs, så kontakta din lokala brukshundklubb för att se vad de har att erbjuda. Du kan också gå in på Svenska Brukshundklubben, www.sbk.nu.

 


 

Akinnaz kennel
Annika Lindén
Övre Bergs väg 10  
813 96  TORSÅKER
Mobil: 070-230 49 76 Mail: akinnazannika@gmail.com
Uppdaterad: 2008-04-11